Det är svårt att inte explodera

Vardag
Canon EOS 600D | Canon EF 50/1.8 II

För några dagar sedan så läste jag ett inlägg på Ellinors blogg som beskriver precis hur jag känner mig just nu. Jag har försökt komma på ett sätt att formulera mig och sätta ord på alla känslor, men allt bara hopar sig och det är så svårt att få fram allt man vill ha sagt. Jag har försökt att skriva ihop någonting vettigt om detta och inlägget som Ellinor skrev gav en liten knuff där bak. Så jag tänkte försöka omvandla det hela till meningar istället för bara tankar.

För det är faktiskt såhär att jag har inte mått sådär jättebra det senaste. Jag vill hinna med så mycket i mitt liv men allt får inte plats. Jag vill kunna plugga så pass mycket att jag når dom målen som jag har satt upp med min skolgång. Jag vill träna och spela fotboll och komma tillbaka till den form jag var i för ett halvår sedan. Jag vill umgås med mina vänner och min familj. Jag vill träffa min pojkvän. Inspirationen bara flödar och jag vill bara fånga allt och alla på bild, fylla mitt alldeles för tomma anteckningsblock och skriva en massa blogginlägg. Jag vill kunna lägga mig i sängen när jag kommer hem från skolan och titta på serier och bara vara. Jag vill kunna gå ut på en promenad med sådan där feelgood-musik i lurarna och hunden vid sidan om. Jag vill kunna ta ett avslappnande bad en helt vanligt tisdagskväll. Jag vill hinna gå på stan och fika, shoppa och bara ta allt i den takt det tar. Jag vill finnas där för alla och göra alla till lags.

Men jag hinner inte.
Jag hinner inte med mitt eget liv. Jag går upp jättetidigt om morgnarna för att pendla till skolan. I skolan har jag sådana höga krav på mig själv att jag inte vet vart jag ska ta vägen. När den där bokstaven som ska markera ens betyg blir viktigare än själva kunskaperna i sig. När man nästan pluggar ihjäl sig för att man vill nå sina mål.
Jag kommer hem sent om kvällarna. Då hinner jag nätt och jämt slänga i mig middag innan det är dags för träning och där är kraven på mig själv minst lika höga. Väl hemma igen hinner man bara duscha och äta något snabbt innan skolböckerna behöver uppmärksamhet igen. Att umgås med vännerna eller pojkvännen på vadagarna är i princip mission impossible. Och sen alla dessa personliga faktorer och relationer som irrar runt. Har man tur lyckas man få lite sömn om nätterna, men det är inte alltid lätt när huvudet snurrar av tankar och känslor som även följer efter en i drömmarna.

Jag har gått runt med stress och ångest inom mig ett bra tag nu. I nära tre veckor har jag jagats av huvudvärk, magkatarr och muskelvärk på grund av att jag känner att jag inte hinner med allt som ska göras. Att jag inte hinner med mitt liv. Jag har till och med stannat hemma från skolan vissa dagar för att smärtan och stressen har varit så hög. Jag har aldrig gått in i väggen någon gång, men om jag skulle gissa så skulle jag nog tro att det känns ungefär så här. Väldigt snarlikt och inte alls långt ifrån i alla fall.

Men vart går gränsen? Hur mycket press ska man behöva känna av? Ska det gå så långt att man till och med mår dåligt rent fysiskt? När vet man att man inte klarar av något mer? När vet man att man har fått nog?

Det är inte det att jag inte kan känna av glädje. Inte alls fallet. Även fast jag inte mår så bra så kan jag ändå skratta och vara lycklig över saker och ting. Det är nog det viktikaste i alla detta - att känna att man ändå kan skratta.
Men det är den där inre stressen som bara ligger där inuti och skaver hela tiden. Den man känner av innan man ens har klivit upp ur sängen. Det är den stressen och den ångesten som nästan tar kål på en.

Det är så svårt att hinna med sitt eget liv. Det är liksom svårt att få allting att få plats utan att det exploderar.
Jag har så många känslor inom mig som beskriver just det här, men det är så svårt att få ner allting i ord och meningar. Det är så svårt att inte explodera utav allt inom sig.
  • Vardag

Gillar

Kommentarer

julia,
Åh så himla bra skrivet verkligen!!! Förstår verkligen din situation för känner precis samma men det kommer lösa sig till slut!! <3
juliapham.blogg.se
Sofia
,
Kämpa på, du är en stark och fin person!!!
Tess
,
Hej! Har haft samma problem hela mitt liv, det positiva (om det nu skulle vara ett) är att du faktiskt är medveten om det. Nu med en ångest och stress som existerat i 10 år av mitt liv, minst, har jag förra året äntligen fått riktig hjälp. Jag gick på en KBT behandling, och det är det bästa jag har gjort i hela mitt liv. Att du är så ung tycker jag själv det är viktigt att ta hand om sig själv, ju tidigare desto bättre. Visst att en kurator kan hjälpa för stunden, men jag säger som sagt, KBT är det jag rekommenderar. Prova iaf. Hör gärna av dig om du har frågor. Hälsningar Therese
Elin,
Tror verkligen att jag förstår. Har också känt mig stressad det senaste halvåret och inte tyckt att jag hinner. Om jag sätter mig ner vid datorn en stund, kan jag knappt "njuta" utan att känna att jag borde gå upp och plugga eller städa rummet. Och det är verkligen sjukt jobbigt, det känns som att jag inte vill göra roliga saker för att jag inte hinner. Men det blir bättre, det tror jag verkligen! Kram :) x
elincardell.blogg.se/
Hanna,
Jag vet hur det känns, har själv mått dåligt senaste tiden och det du skriver beskriver så otroligt bra. Styrkekramar till dig, hoppas det blir bättre :) Kram! <3
hannnafoto.blogg.se
Jenny,
Ibland kan man kanske få lägga ner kraven i skolan en stund och bara tänka på sig själv. Förut satsade jag enormt mycket i skolan och vela få bra betyg, nu känner jag mig konstant stressad och mår dåligt pga det och känner att jag inte räcker till nånstans. Så jag har lagt ner kraven i skolan en aning, att jag nöjer mig gott och väl med ett E för de är i alla fall Godkänt. Världen går inte under bara för man får ett E, det är betyg och det är Godkänt så man har i alla fall klarat de. Börja tänk lite mer på dig själv! Hoppas det löser sig för dig! :)
jennyemilssson.blogg.se
Linda Jungarå,
Frän bild! Sedan var det inte kul att läsa att du inte mår bra. Det är sjukt hur mycket press man kan sätta på sig själv och i kombination med samhället. Det är inte lätt att hitta en balans! Hoppas det löser sig för dig! Kram
www.jfotografi.se
Nikki's fotoblogg,
SJUKT HÄFTIIIIG BILD!!!
www.girlcanon.blogg.se
tilda,
Esmeralda!! Glöm inte bort vad som är viktigast: DU, ibland får man ta en day off och bara gosa ner sig med pojkvännen framför serier och äta glass. När du väl tar dig tiden att göra det ska du bara släppa allt annat för man måste ju kunna njuta fullt ut när man väl ska njuta liksom. Sen att det är lättare sagt än gjort är en annan grej. Men du vet det räcker ju faktiskt bara med att andas, egentligen. och jag vet att du är så jäkla duktig i skolan och på fotbollsplanen så du skulle kunna minska pressen ifrån dig själv några kilo utan några som helst problem. Något annat som kanske kan pigga upp lite: det är snart sportlov faktiskt!!! (och tur är ju det hehe) Puss på dig
tildalycke.devote.se